Lindzon

Igår var en så fullspäckad dag att bloggen fick lida. Hade först en del möten på jobbet, sedan vår traditionella fredagslunch på Cranegarden följt av fler möten och slutligen en förlikningsdiskussion som drog ut på tiden så att jag inte kom från jobbet förrän vid 17. Till saken hör även att stackars Dennis satt och väntade på mitt jobb i typ en timma. Kvällen skulle spenderas med middag, följt av julmys. Men efter middagen så halvsov vi båda i soffan tills vi gav upp och gick och la oss vid 22.30. Idag vaknade vi pigga och redo för Skansens julmaknad. Hörs på måndag!

Uppe med tppen idag! En dag som kommer att bestå av fyra möten, så en ordentlig frukost har just intagits. Sedan vid 18:00 kommer Dennis, woooooho!

Mycket bättre dag idag och nya kontakter har knutits! Dock är jag sjukt trött på det här vädret, det kanske är mysigt i Twilight, men så inte i verkliga livet. Imorn är fredag idag, tiden flyger verkligen fram! Längtar till sol och värme, börjar man väl resa är det svårt att stoppa sig själv från att fortsätta. Slänger upp bilder från Malta att dreggla över medan jag drar och tränar.

Ge mig sol!

Då och då påminns jag om att jag har kommit fantastiskt långt trots mina 25 år. Idag var en sådan dag. Med start i morse på seminariet, så satt det bara människor i ledande positioner från stora företag och byråer på stolarna runt omkring mig i rummet. Fö förvånande så var jag yngst med ca tio år till den näst yngsta. Sedan pratade jag min klient och vi kom in på åldrar. Hennes dotter är 16 år, nio år yngre än mig och objektet för hela tvisten. Det är helt galet vad som kan hända på blott nio små år. På eftermiddagen hade jag rekryteringsmöten med människor som har både högre ålder och större erfarenhet än mig. För livet handlar egentligen inte om något annat än att våga satsa, vara en envis nagel i ögat när man vet att man har något att komma med och sist men inte minst att ha en gnutta tur. Jag har gjort och haft alla ovanstående och alltid haft människor som vågat satsa på mig. Först som projektledare när jag var 19 år, sedan som teamleader när jag var bara lite över 20 år och sedan som jurist i ledningsgruppen när jag fyllde 25 år. Vad som händer så ser jag ljust på framtiden, för jag har verkligen visat att ingenting är omöjligt och att man inte behöver följa ramar eller rekomendationer. Men man måste tro på dig själv för att andra ska göra det! Nu ska jag kolla Buffy (man måste inte alltid vara seriös, bara för att man är vuxen).


2010-11-21, efter ett svettigt träningspass som resulterat i ett par blodiga knogar och en stukad handled.

Jag drog hem 12.30 idag eftersom jag bara kände att jag satt och snurvlade på kontoret. Dilemmat med att vara förkyld är ju att an vill snyta sig stup i kvarten. Liiiite svårt på ett kontor då man inte gärna kan gå på toa var femte minut. Eftersom jag har eget rum så tänkte jag att "fuck it", jag snyter med på rummet. Men då jag har en glasvägg så ekar ju skiten ut värre än en trumpet...... gick alltså hem och fortsatte jobba istället. Uppkrypen i soffan har jag skrivit ett brev till motpartsombud och ett yttrande till Helsingborgs tingsrätt. Snoret har uppenbarligen inte tgait sig till hjärnan än. Ikväll är det dags för efterlängtade premiären av Breaking dawn part 1 och jag ska ta med Danne som jag brukar. Får ta massa nässpray innan så jag slipper snyta mig i ett!


På premiären av Ecplise den 1/7-2010

De senaste dagarna har varit rätt innehållslösa. Jag har snorat, hostat, svettats eller frusit. Idag bestämde jag mig dock för att lite försiktigt gå tillbaka till jobbet. Det känns lite tungt, men uthärdligt! Usch logiken är ologisk. Först är jag inte sjuk på tio månader och sen är jag typ sjuk hela tiden känsn det som.... Aja nu gäller det att tänka possitivt här!